Jennyfer Knox

Nu har alla akt hem till sina familjer for att fira jul, och jag och Chad ar ensamma i hotellet. Men ensammare kommer det att bli, for Chad aker hem imorgon. Det ar lite illa tycker jag, men jag far i alla fall en hund ikvall som jag ska ta hand om i en vecka. Jag flyttar aven in i en sot liten lagenhet idag, for jag ska vara husvakt. Sa jag slipper det stora och hemsokte hotellet for en och en halv vecka, wohoo. 

Jag har markt hur svart jag har att prata svenska nu for tiden. Det finns ju en annan svenska har, men det ar sallan vi pratar svenska med varandra. Enbart nar vi ar ensamma, men det ar inte ofta. Folk gillar att forflytta sig i trupp har borta! Men i alla fall, varje gang jag forsoker prata svenska slanger jag in engelska ord lite har och dar. Jag kanner mig som en idiot. Vem glommer nastan en livstid av sprakkunskaper? Har om veckan bad min rostlarare att jag skulle saga ett svenskt ord som ineholl bokstaven n, och jag kunde inte komma pa ett enda ord! Skjut mig, jag haller pa att forvandlas till Victoria Silverstedt . 

FInns det nagot med intressant att beratta? JO, jag, Todd och James gjorde ett julspel for skoleleverna har i Blue Lake i fredags. Jag var en tomtenisse som hade fruktansvart svart att vara tyst eller sta still. Barnen alskade oss, men det var Todd som gjorde succ'e, han var hunden woofy. Alla barnen ville klattra upp och rida pa hans rygg, sa det slutade med att han fick sa ont i ryggen att han numera knappt kan sitta ner. Stackare, men kul var det!

Nu ska jag gora mig respektabel och ga och traffa hunden jag ska ta hand om.

Adjoken!