Saknad
Jag fick precis ett mejl från min snickare Ari i Blue Lake. Han är en av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat. Jag brukade sitta utanför hans snickarfrima och prata medan han arbetade, och vi kom varandra nära på livet. Och hans hund Buddy, som var så rädd för människor, lärde sig lita på mig och blev min bästa vän. Han brukade komma springande och möta mig när han såg mig komma på vägen. Jag saknar det.
Men det tar nästan emot att få mejl från Ari nu. Chansen att vi någonsin kommer att träffas igen är minimal och jag vill inte att det ska vara så. Om jag kunde skulle jag åka till Arcata nu på en gång och stanna där för alltid, så vi kan ha våra fina konversationer och glada dagar igen.
Innan jag skulle åka tillbaka till Sverige gav Ari mig ett trähjärta han gjort själv, och sa "I want you to keep this forever, as a reminder that you'll always have friends in Arcata".
Någon som vill ge mig pengar till en flygbiljett?
Blitzkreig Bop
Andra föreställningen; Avklarad
Snart kan jag andas ut. Har språktenta imorgon, men jag tror det kommer gå fint. Jag och svenska språket är bra vänner. En redovisning på torsdag om artikelserien vi skrivit, sedan är andra delkursen avklarad. Det är riktigt skönt.
Just nu sitter jag och blir nostalgisk i sällskap med Ramones. Jag älskar att drömma mig tillbaka i minnen om svunna tider med hjälp av musik som en gång varit en stor del av mitt liv. Och jag kopplar väldigt lätt låtar med människor, förälskelser, svåra tider och dylikt. Trots motgångar har jag hittills haft ett jävligt roligt och händelserikt liv som jag inte skulle byta bort mot något annat. Det är fint att kunna sväva tillbaka såhär.
Adjö<3
En helvetes helg
I lördags hade PANG PANG DU ÄR DÖD! premiär och det gick så sjukt bra. Har aldrig varit så stolt över mig själv och vår underbart fina ensemble. Kärlek till alla! Vi fick fantastisk respons, så nu ni som inte var på premiären borde genast boka biljetter på http://www.ormteatern.se. Vi spelar till 17:e April.
Just nu är jag mest matt. All stess från de senaste veckorna har kommit ikapp mig och i natt låg jag vaken med hjärtklappning. Jag vet att jag tagit på mig för mycket denna vår, men det är bara bita ihop och gilla läget. För i grund och botten gör jag ju allting för att det är kul. Icke att förglömma. Men dock glömmer man lätt det i stressen. Jag vill stå på scen och jag vill bli journalist. YESYES!
Nu ska jag skriva färdigt en artikel, och sedan luta mig tillbaka till Filip och Fredrik klockan 22.
Adjöken.
Sjuk gnu
Nu ska jag släpa mig till skolan. Jag ska inte på föreläsning, men jag måste arbeta med ett grupparbete. Vad gör man inte för andra människor. Men de får skylla sig själv om jag smittar dem.
