Jennyfer Knox

Det gör ont att sakna någon som man aldrig kommer träffa igen.

Jag fick precis ett mejl från min snickare Ari i Blue Lake. Han är en av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat. Jag brukade sitta utanför hans snickarfrima och prata medan han arbetade, och vi kom varandra nära på livet. Och hans hund Buddy, som var så rädd för människor, lärde sig lita på mig och blev min bästa vän. Han brukade komma springande och möta mig när han såg mig komma på vägen.  Jag saknar det.
Men det tar nästan emot att få mejl från Ari nu. Chansen att vi någonsin kommer att träffas igen är minimal och jag vill inte att det ska vara så. Om jag kunde skulle jag åka till Arcata nu på en gång och stanna där för alltid, så vi kan ha våra fina konversationer och glada dagar igen.

Innan jag skulle åka tillbaka till Sverige gav Ari mig ett trähjärta han gjort själv, och sa "I want you to keep this forever, as a reminder that you'll always have friends in Arcata".

Någon som vill ge mig pengar till en flygbiljett?